Pias alldeles egna

Slår mig ner i soffan med ett glas rött efter en relativt händelserik dag. Ägnade förmiddagen åt att göra mig vacker - man måste göra så när ens psykolog är snygg förstår ni. For sedan till Huddinge för att ha "avslutning" med nyss nämnda snygging. Med andra ord var det sista gången jag skulle få chansen att sitta där och sukta så det var en sorgens dag. Skämt åsido, nog känns det lite konstigt att plötsligt få höra från alla håll och kanter hur frisk man är och att det är dags att sätta punkt i behandlingen. Det är positivt så klart, men samtidigt lite skrämmande. Mina ångestattacker kommer inte som ett brev på posten längre, men tänk om de dyker upp som nåt paket ibland?

Äh, när allt kommer omkring så känner jag mig ganska klar faktiskt. Redo på något sätt. Och vad gäller framtida problem - I'll cross that bridge when I get there! Nu är jag istället i full färd med att åtminstone ge mig själv chansen till att göra nåt jag borde ha gjort för länge sedan, nämligen söka in till Fotolinjen. Inte för att jag tror att jag är bra, tvärtom! Det är just därför som jag måste skynda mig in med ansökan - innan jag blir alldeles för självkritisk.

Jag hoppas däremot att jag ska kunna bli bättre. När jag var i Dublin och satt och snackade med Ciarán så började vi prata drömyrken och jag sa att jag gärna skulle jobba med bildjournalistik eftersom jag gillar både att skriva och fotografera. Och helt plötligt kändes det så självklart, varför gör jag inte det då? Det är ju inte direkt en omöjlig dröm. Tuff konkurrens, visst, men jag måste ju i alla fall försöka. Så idag har jag varit förbi Odenlab och printat ut lite bilder och nu måste jag välja ut 5 st som ska bli arbetsprov. Tufft. Men så visar det sig att det inte går någon nöd på mig oavsett om jag kommer in där eller inte. Idag ringde nämligen Michael, ni vet - den där brodern som fyllde 50 nyss? Och frågar om jag vill börja jobba för honom! Klart jag vill sa jag och inser att jag måste börja pendla till Mora, kanske rentav flytta hem ett tag! Oj oj oj, det här var jag inte beredd på när jag vaknade i morse! Nu är det en del som måste ordnas och det är inget definitivt ännu men det är så skönt när bitarna plötsligt faller på plats. Can I get a yay?

Och visst ja, kan jag få ett Wiiieee också? Mitt objektiv är nämligen på väg! Har jag tur får jag det redan imorgon så Malin, gör dig extra snygg inför vår dejt imorgon - här ska tas bilder!