Pias alldeles egna

Vissa dagar blir inte riktigt som man tänkt sig. Jag borde ha misstänkt nåt från början, där jag vaknade på soffan fullt påklädd i morse, jag skulle ju bara blunda lite igår kväll? Nåja, all sömn är bra sömn resonerar jag och nu slapp jag ju bädda sängen! En stund senare befann jag mig på vårdcentralen på det snabbaste besök jag någonsin erfarit, och till skillnad från mitt förra besök så behövde jag inte göra mig osams med någon, tvärtom kom jag väldigt bra överens med denna snubbe. Nu vill jag betona att jag inte är hypokondriker eller så men eftersom jag har både frikort och en massa tid över tyckte jag att det var på tiden att jag kollade upp min hallux valgus. Lika bra att få bollen i rullning, såna där grejer brukar inte gå fort. Den här doktorn var av det mycket kloka slaget, låt mig illustrera. Till exempel sa han att det är en kvinnlig rättighet att få ha snygga skor på sig! Så han var helt inne på samma spår som mig, skönt. Lite röntgenplåtar behövdes dock vilka skulle införskaffas vid Odenplan så jag kaxade till mig och gick ner i tunnelbanan, nu har jag ju åkt två gånger på senaste tiden så hur svårt skulle det vara? tänkte jag. Skitsvårt tydligen. Någonstans mellan Västra Skogen och Stadshagen kom paniken, och inte smög den sig på heller, tvärtom. Jag var tvungen att ringa till supporten Jeanette som fick hänga med resten av resan. Det gick men det var tufft, och det blev buss tillbaka kan jag säga. Nu  i dagarna ska jag sätta igång med KBTn och det skulle inte förvåna mig ett dugg om en av uppgifterna blir att åka tunnelbana en hel dag...

Väl tillbaka i Solna strosade jag igenom Solna Centrum och mina ögon fastnade på ett nytt ställe där de hade akupunktur och lite annan behandling. Massage, det är jag värd! sa jag tll mig själv och gick in för att kolla av läget. Berättade lite om vad jag var ute efter men innan jag visste ordet av så låg jag på en brits och fick akupunktur istället? Så lättövertalad var jag! Nu har jag aldrig provat det förut så jag visste inte alls vad jag skulle vänta mig, men nog trodde jag att det skulle göra liiiite ont i alla fall. Men icke, det kändes inte alls, och då fick jag nålar i huvudet, ansiktet, på armarna, magen och benen. Men sen lämnade hon mig utan några direkta instruktioner, och jag ska erkänna att jag var lite orolig först. Kommer det börja göra ont när nålarna suttit ett tag? Tänk om det inte är bra för hjärtat? Bäst att jag andas lite... En stund senare vaknar jag. När jag inser att jag faktiskt hade sovit en stund var jag tvungen att le lite för mig själv, då är det ju nåt som funkar i alla fall! Efter en stund kom mirakelkvinnan tillbaka och avslutade med akupressur och sen var det klart, häpp! Som en ny människa! Eller det vet jag inte, men avslappnad är jag i alla fall!

Så nu sitter jag här under en filt i min soffa och tittar ut på ett mörkt och ruggigt Stockholm (ja ja, Solna). Har inte en enda plan på hela helgen så jag får väl försöka ta tag i två av mina issues, åka tunnelbana och söka jobb. Kanske ska slå två flugor i en smäll och bli t-baneförare? Det vore nåt det. Informera om lövhalka och varna för stängande dårar.