Mon Dieu
Usch, vad jag är trött på mig själv. Jag vaknade i morse och tänkte jag skulle dammsuga lite inför mina två besök under dagen. "Jag tar bara under soffbordet för där ligger ett berg av knäckebrödssmulor, sen får det vara bra". Men när det var gjort så hade det ju gått så bra så jag fortsatte och vips så hade jag dammsugit hela lägenheten. "Ja, då kan jag lika gärna dammtorka lite, men sen ska jag ta det lugnt". Men när det var färdigt så tänkte jag "om jag tar toan också så är jag ju faktiskt klar sen". Sagt och gjort. Men vid det här laget började jag känna mig duktigt sliten och då hade jag ju tänkt hinna med en dusch också. Vilket jag gjorde, men jag var tvungen att ta den i två omgångar eftersom jag var tvungen att sätta mig och vila en stund på sängen, tvålig och jävlig. Var jag tvungen att ta i så mycket?
Nu gick det ju bra så jag ska väl egentligen klappa mig på axeln, men jag har en sån monsterdag i morgon så jag har svårt att slappna av. Ska till frisören. Vid Skanstull. Klockan 9 i morgon bitti. Hur svårt kan det vara? tänker ni medan mitt resonemang går mer i tonerna: Hur i h-e ska det gå till? Jag var ett nervvrak på väg till sjukgymnasten igår, och det var bara ett par hållplatser. Och om jag tar mig dit, kommer jag kunna sitta där tills jag är klar? Tänk om hon bara hinner färga halva huvudet innan jag får panik och måste därifrån?
Ja jag vet, jag målar upp skräckscenarion. I själva verket kanske det går superbra. "Tänk på skalpmassagen" sa sjukgymnasten och det hjälpte lite. Jag har även taxi som plan B så jag kan fuska om det skulle behövas. Känns skönt att ha en reservplan, det tar bort lite av stressen. Och det går att åka buss hela vägen, så tunnelbanan kan jag undvika, det är skönt. Det kommer att gå jättebra. Och vad snygg jag ska bli! (halvhjärtat yay..) Jag gillar ju att gå till frisören annars, så jag får försöka plocka fram den känslan imorgon.
Men, det händer inte bara tråkiga saker i mitt liv. Fick som sagt besök i två omgångar idag, och det var jättetrevligt. Först kom Louise med finaste guddottern och jag fick se alla framsteg hon gjort den senaste månaden (det var inte riktigt aktuellt att se Trinity rulla omkring på sjukhusgolvet under de besök hon gjorde där). Louise fixade lunch och vi hade jättetrevligt. Sen fick jag time out några timmar innan nästa gäst dök upp med middagen i högsta hugg. Ida bjöd på sushi (som jag varit sugen på i någon månad nu) och fick även lite Ben & Jerry till efterrätt. Det var nog första gången vi sågs på tu man hand sedan hon fick barn och säga vad man vill om barn, men ibland är det skönt att låta fokus ligga på den man pratar med och vice versa.
Efter att ha haft så mycket trevligt besök idag ska jag nu gå och slå nåt hårt i huvudet så att jag får sova, imorgon är det dags för mitt eldprov. Hur var det nu jag skulle tänka...positivt?
Nu gick det ju bra så jag ska väl egentligen klappa mig på axeln, men jag har en sån monsterdag i morgon så jag har svårt att slappna av. Ska till frisören. Vid Skanstull. Klockan 9 i morgon bitti. Hur svårt kan det vara? tänker ni medan mitt resonemang går mer i tonerna: Hur i h-e ska det gå till? Jag var ett nervvrak på väg till sjukgymnasten igår, och det var bara ett par hållplatser. Och om jag tar mig dit, kommer jag kunna sitta där tills jag är klar? Tänk om hon bara hinner färga halva huvudet innan jag får panik och måste därifrån?
Ja jag vet, jag målar upp skräckscenarion. I själva verket kanske det går superbra. "Tänk på skalpmassagen" sa sjukgymnasten och det hjälpte lite. Jag har även taxi som plan B så jag kan fuska om det skulle behövas. Känns skönt att ha en reservplan, det tar bort lite av stressen. Och det går att åka buss hela vägen, så tunnelbanan kan jag undvika, det är skönt. Det kommer att gå jättebra. Och vad snygg jag ska bli! (halvhjärtat yay..) Jag gillar ju att gå till frisören annars, så jag får försöka plocka fram den känslan imorgon.
Men, det händer inte bara tråkiga saker i mitt liv. Fick som sagt besök i två omgångar idag, och det var jättetrevligt. Först kom Louise med finaste guddottern och jag fick se alla framsteg hon gjort den senaste månaden (det var inte riktigt aktuellt att se Trinity rulla omkring på sjukhusgolvet under de besök hon gjorde där). Louise fixade lunch och vi hade jättetrevligt. Sen fick jag time out några timmar innan nästa gäst dök upp med middagen i högsta hugg. Ida bjöd på sushi (som jag varit sugen på i någon månad nu) och fick även lite Ben & Jerry till efterrätt. Det var nog första gången vi sågs på tu man hand sedan hon fick barn och säga vad man vill om barn, men ibland är det skönt att låta fokus ligga på den man pratar med och vice versa.
Efter att ha haft så mycket trevligt besök idag ska jag nu gå och slå nåt hårt i huvudet så att jag får sova, imorgon är det dags för mitt eldprov. Hur var det nu jag skulle tänka...positivt?
Kommentarer
Trackback
