Pias alldeles egna

Nämen se goddag, nu är jag tillbaka efter en tids kombo av skrivkramp, stugmys och julmatskoma. Miss me?

Det har verkligen varit underbart att tillbringa lite tid i Mora, och julafton blev en riktig hit. Alla som har mist en förälder vet att det inte är helt självklart att julen blir en trevlig högtid, men i år lyckades vi överträffa alla förväntningar. Även pappa verkade trivas i årets julfirande och det värmer ju en dotters hjärta såklart!

Inspirerad av min gode vän Jonny så tänkte jag ta tillfället i akt och summera 2010. Det var ett riktigt skitår rent ut sagt! Jag tänker ta emot 2011 med öppna famnen och se om inte det är dags att klippa av den här tråden av negativa händelser. Jag syftar så klart på mitt hjärta som varit så besvärligt att hela min höst har varit som ett enda deprimerande sjukskrivningstöcken. Fy fan säger jag. Jag går på sjukgymnastik och ser hur patienter går omkring med pumpar i en ryggsäck i väntan på ett nytt hjärta och jag försöker tänka att 'det finns de som har det värre', men det är inte alltid enkelt att vara storsint ska jag erkänna.

Ja ni får ursäkta om undertecknad är en smula bitter. Men jag sade upp mig i somras med en förhoppning och övertygelse att 'nu jävlar ska det hända grejer'. Och det gjorde det ju. Med besked. Saker gick åt helvete. Sitter nu här och tänker att jag borde vänta med att skriva ett inlägg tills jag är på bättre humör men va fan, jag gnäller nu så får det vara bra sen.

Det har ju faktiskt hänt en del bra grejer också. Jag fick visa upp mitt älskade Dublin för Jeanette o Fredrik i våras vilket var jätteroligt. Den 8 maj kom finaste Trinity till världen och jag blev stolt gudmor. Sommaren bjöd på bröllop. Midsommar blev riktigt lyckat med sol mellan skurarna, dopp i sjön och fler gäster än Gopshus någonsin skådat. Förälskelse uppstod och ett halvår senare packar nu Mika väskan för att flytta till sin prins i England. Romance!

Och att säga upp sig var, trots att jag klagade alldeles nyss, det bästa beslut jag fattat på mycket länge. Mer jävlar anamma åt folket!

Så, istället för att titta i backspegeln vänder jag nu blicken mot framrutan. Här ska skaffas jobb. Jag ska bli faster. Dublin ska invaderas lagom till St Paddys. En av mina favoritartister, Adele, kommer äntligen till Sverige. Trinity fyller ett och ska firas med pompa och ståt (så mycket man nu orkar med när man fyller ett!) Med lite tur får jag till en tur till Kairo så att jag kan hälsa på min gamla värdfamilj. Pappa måste smöras så att han ställer upp och har midsommarfirande igen.

Tror jag beställer lite kärlek också! Jag har fått en massa av den varan även det här året, när jag om och om igen fått se bevis på riktig vänskap. Men nu vill jag bli kär!

Och sist, men inte på något sätt minst, så skulle jag vilja vara frisk. Märkligt, jag höll nästan på att glömma det fastän det är det jag önskar mig mest av allt. Och om inte det går att fixa, låt mig åtminstone få vara mindre sjuk.

Men först, innan något av det där kommer att hända, så ska det drickas bubbel. En sorgetår för året som gick och en styrketår för året som kommer. Nu jävlar ska det hända grejer!