Honey, I'm home
Fick en trevlig kommentar på fejjan idag: Blogga lite då så man har något vettigt att läsa på internet =) Jag tackar och bockar!
Det har hänt lite sedan sist, och förutom en liten sak så är det bara positiva saker. I måndags började personalen på hjärtavdelningen att hjälpa mig "lite mindre" än tidigare men jag förstod ganska snart syftet så jag tog inte illa upp. Dags att börja stå på egna ben. Så mina korridorslånga promenader fick nu utföras helt på egen hand, och det kan jag säga att det var ett stycke nervknippe som gick fram och tillbaka, det var riktigt svårt att släppa sargen! I tisdags berättade Snäll-Kenneth på ronden att jag skulle få göra ett arbetsprov dagen därpå för att sen se om jag kunde åka hem. Men då jag bad att få göra det samma dag eftersom våndan är lika hemsk som själva provet fick jag okej på det. En kvart senare kom en sköterska och hämtade mig: då kör vi! sa hon och jag blev nervös, det var ju inte ı så snabbt jag hade menat! Men fem minuter senare hade jag genomfört ett lyckat arbetsprov och det bestämdes att jag, efter ytterligare en dags övervakning, skulle få åka hem. Lycka!
Så igår tog jag mitt pick och pack, grät en skvätt över att lämna KS' snyggaste sjuksköterska (vi kan kalla honom snygg-Kjell, och seriöst - det måste vara en hälsofara att ha "såna där" på en hjärtavdelning!) och tog mina första steg ut i vinter-Stockholm. Frihet! Och så kallt var det väl inte? :)
Att komma hem var gudomligt, jag blev lite ivrig att göra saker så jag tog ut mig lite, men nu har jag avbokat min klipptid imorgon så nu ska jag ha några stressfria dagar tänkte jag. Fick trevligt besök av Jeanette och Jonny som hade med sig en jättefin orkidé och ett kort från en massa gamla kollegor som önskade mig välkommen hem och att jag skulle krya på mig. Jättetack till er!
Och efter en första natt i min sköna säng vaknade jag upp mitt i natten efter en dröm som var så konstig att jag tänkte att "jag borde skriva ner den här". Sagt och gjort!
Så här, kära läsare, bjuder jag på en av mina knäpp-drömmar:
"Fick låna en gammal rosa Cadillac och for norröver från Gopshus (min hemby utanför Mora), jätterolig bil att köra men rätt var det var så hade jag fått motorstopp i en uppförsbacke och fick lov att göra "start-i-backe". Plötsligt var jag i ett norrländskt industrisamhälle med massor av grävmaskiner och konstiga "vindkraftverk" som alla hade fått totalt frispel, grävmaskinerna föll omkull och de andra konstiga grejerna slungade saker hej vilt.
På en gård i industrisamhället bodde Marina med sin mamma Ellen och dotter Elvira, de var på flykt för Sören, Marinas pappa, hade fått lunginflammation. Jag hade bara tid att stanna i en kvart för sen skulle jag åka hem vilket tog sex timmar. Min Cadillac hade nu blivit en T-Ford framtill och en klassisk bubbla baktill. Jag hade glömt att stoppa i motorvärmaren och det var -30 grader, och ingen bensin hade jag heller. Som tur var kom en supernorrländsk man i orange helly hansen och hjälpte mig och vips var jag tillbaka i Gopshus där Jeanette tvingade mig att spela schack. Jag blev skitsur och ville inte spela men hon bara hånflinade och sa att "kom igen nu får vi se hur det går med din huvudräkning". Pjäserna var formade som memorybrickor och jag satt argt och försökte komma ihåg hur allt skulle stå och skrek till Jeanette att "varför hjälper du mig inte då?" "Nä, vadå jag är redan klar, vänder man på brickorna så står det vad de föreställer." Sen fick jag två tärningar men skulle bara använda en så elaka Jeanette anklagade mig för att fuska men lät mig kasta om. Jag fick 5. Satt och försökte räkna ut hur jag skulle flytta fem steg vilket tog en evighet medan Jeanette suckade och stönade och när det var klart så flyttade Jeanette sin knekt på två sekunder. Och då började jag lite smått tänka att "vänta lite nu, så här spelar man inte schack". Därefter vaknade jag. Ridå.
Är man inte knäpp på dagen så är man det på natten. Inklusive Jeanette som jag måste betona är den frommaste av människor i vaket tillstånd (bortsett från mig själv naturligtvis, Pia betyder ju som alla vet "from") ;-) Jag ser nu när jag läser den att den var ju inte alls lika rolig som jag mindes den men va fan, det är jobbigt att trycka på delete också.
Det har hänt lite sedan sist, och förutom en liten sak så är det bara positiva saker. I måndags började personalen på hjärtavdelningen att hjälpa mig "lite mindre" än tidigare men jag förstod ganska snart syftet så jag tog inte illa upp. Dags att börja stå på egna ben. Så mina korridorslånga promenader fick nu utföras helt på egen hand, och det kan jag säga att det var ett stycke nervknippe som gick fram och tillbaka, det var riktigt svårt att släppa sargen! I tisdags berättade Snäll-Kenneth på ronden att jag skulle få göra ett arbetsprov dagen därpå för att sen se om jag kunde åka hem. Men då jag bad att få göra det samma dag eftersom våndan är lika hemsk som själva provet fick jag okej på det. En kvart senare kom en sköterska och hämtade mig: då kör vi! sa hon och jag blev nervös, det var ju inte ı så snabbt jag hade menat! Men fem minuter senare hade jag genomfört ett lyckat arbetsprov och det bestämdes att jag, efter ytterligare en dags övervakning, skulle få åka hem. Lycka!
Så igår tog jag mitt pick och pack, grät en skvätt över att lämna KS' snyggaste sjuksköterska (vi kan kalla honom snygg-Kjell, och seriöst - det måste vara en hälsofara att ha "såna där" på en hjärtavdelning!) och tog mina första steg ut i vinter-Stockholm. Frihet! Och så kallt var det väl inte? :)
Att komma hem var gudomligt, jag blev lite ivrig att göra saker så jag tog ut mig lite, men nu har jag avbokat min klipptid imorgon så nu ska jag ha några stressfria dagar tänkte jag. Fick trevligt besök av Jeanette och Jonny som hade med sig en jättefin orkidé och ett kort från en massa gamla kollegor som önskade mig välkommen hem och att jag skulle krya på mig. Jättetack till er!
Och efter en första natt i min sköna säng vaknade jag upp mitt i natten efter en dröm som var så konstig att jag tänkte att "jag borde skriva ner den här". Sagt och gjort!
Så här, kära läsare, bjuder jag på en av mina knäpp-drömmar:
"Fick låna en gammal rosa Cadillac och for norröver från Gopshus (min hemby utanför Mora), jätterolig bil att köra men rätt var det var så hade jag fått motorstopp i en uppförsbacke och fick lov att göra "start-i-backe". Plötsligt var jag i ett norrländskt industrisamhälle med massor av grävmaskiner och konstiga "vindkraftverk" som alla hade fått totalt frispel, grävmaskinerna föll omkull och de andra konstiga grejerna slungade saker hej vilt.
På en gård i industrisamhället bodde Marina med sin mamma Ellen och dotter Elvira, de var på flykt för Sören, Marinas pappa, hade fått lunginflammation. Jag hade bara tid att stanna i en kvart för sen skulle jag åka hem vilket tog sex timmar. Min Cadillac hade nu blivit en T-Ford framtill och en klassisk bubbla baktill. Jag hade glömt att stoppa i motorvärmaren och det var -30 grader, och ingen bensin hade jag heller. Som tur var kom en supernorrländsk man i orange helly hansen och hjälpte mig och vips var jag tillbaka i Gopshus där Jeanette tvingade mig att spela schack. Jag blev skitsur och ville inte spela men hon bara hånflinade och sa att "kom igen nu får vi se hur det går med din huvudräkning". Pjäserna var formade som memorybrickor och jag satt argt och försökte komma ihåg hur allt skulle stå och skrek till Jeanette att "varför hjälper du mig inte då?" "Nä, vadå jag är redan klar, vänder man på brickorna så står det vad de föreställer." Sen fick jag två tärningar men skulle bara använda en så elaka Jeanette anklagade mig för att fuska men lät mig kasta om. Jag fick 5. Satt och försökte räkna ut hur jag skulle flytta fem steg vilket tog en evighet medan Jeanette suckade och stönade och när det var klart så flyttade Jeanette sin knekt på två sekunder. Och då började jag lite smått tänka att "vänta lite nu, så här spelar man inte schack". Därefter vaknade jag. Ridå.
Är man inte knäpp på dagen så är man det på natten. Inklusive Jeanette som jag måste betona är den frommaste av människor i vaket tillstånd (bortsett från mig själv naturligtvis, Pia betyder ju som alla vet "from") ;-) Jag ser nu när jag läser den att den var ju inte alls lika rolig som jag mindes den men va fan, det är jobbigt att trycka på delete också.
Kommentarer
Trackback
